Thomas Ignatius Quigley – Anders Björkelid

Följande är en av de få akademiska arbeten om T.I. Quigley som går att få tag på. Genom en ironi som antagligen inte skulle vara förlorad på Quigely har det exemplar som vi kunnat förvärva ett flertal stora fuktskador och många sidor är oläsliga eller helt borta. Därför är det i fragmentarisk form som vi presenterar Fragmentens Skyddshelgon, Thomas I. Quigley och hans liv. Det bör också påpekas att många experter ifrågasätter trovärdigheten i föreliggande arbete. En del källor tycks inte gå att uppbringa och ledande forskare hävdar (på förhållandevis goda grunder) att Anders Björkelid är en pseudonym.

Med en samlande gest

Thomas Ignatius Quigleys liv och gärning (1804-1889)

Anders Björkelid

Inledning
T. I. Quigley är en person som alltid har fascinerat mig – främst genom att nästan helt lysa med sin frånvaro i de konventionella historieböckerna. Hans liv är i stort sett okänt och hans gärning hånad av det stora flertalet. De flesta har säkert en bild av Quigley som han tedde sig under sina sista år, en böjd och plågad gammal man som långsamt tog sig fram på Uppsalas gator och många har säkert hört en eller annan av de skrönor som berättas om hans excentriska samlarmani. Men även om dessa föreställningar om en bruten människa som mist fotfästet i tillvaron kan äga sin riktighet, så vill jag ändå rikta uppmärksamheten mot den yngre och energiske Quigley, som han framstod i sin krafts dagar. Det är så han bör ihågkommas, en ivrig ung man med en outsinlig aptit på det udda och förskjutna.

Frågeställning
I den här uppsatsen skall jag försöka att berätta något om 1800-talet i Sverige med Quigleys liv som utgångspunkt. Jag skall också uttala mig om hans betydelse för historien genom att spekulera över vad som skulle kunna ha hänt om han inte hade funnits, samt fundera över tidens könsroller genom att leka med tanken att Quigley hade fötts som kvinna.

Källdiskussion
Det finns gott om material om Quigley och hans liv, men de allra flesta källorna är problematiska ur ett källkritiskt perspektiv. Det gavs ut ett stort antal småskrifter under 1920-talet, med titlar som Quigley – ett liv i samlandets tecken (Quiggley – ett liv i samlandets tecken, (u.o. 1923), Att samla världen, (Uppsala 1921), Karl N Fagerlund, Med det brutna för ögonen, (Ronneby 1928) – den senare troligen en pseudonym). Dessa har dock mycket sällan någon angiven författare och de uppgifter som framkommer här är både otroliga och motsägelsefulla. Bland annat så påstås det i ovan anförda skrift både att Quigleys far arbetade som redare i London samt att han lämnade modern vid Quigleys födelse och att alla försök att spåra vem han var har misslyckats? Dessutom har ett antal påstådda självbiografier av Quigleys penna visat sig vara förfalskningar. (Se t.ex. Myrna Mycroft, ”Falsarium en masse”, Kulturelitistisk Tidskrift, 5-1997)

De källor vi främst kan ta hänsyn till här är därför det omfattande verk som den gode vännen och anställde vid Quigleysamlingarna Ernst von Heine Lillienberg utgivit (Ernst von Heine Lillienberg, Min vän samlaren, (Stockholm 1912)), samt de få skisser till en självbiografi som vi vet är skrivna av Quigley själv (Samlade i: Ture Herngren (red), Quiggley om Quiggley, (Stockholm 1968)). Här har vi dels en pålitlig källa nära Quigley själv, dels hans egna ord. Det är naturligtvis så att både dessa personer kan ha förvanskat eller vinklat sanningen på olika sätt, men tillsammans tycker jag ändå att de kan användas för att ge en någorlunda sanningsenlig bild av människan Thomas Ignatius Quigley.

Undersökningen
Quigley föddes 1804 och växte upp i London, i kvarteren kring Whitechapel. Det är okänt vad hans far och mor arbetade som, men det är ett faktum att han kom till Stockholm, föräldralös och blott fem år gammal (Herngren, s.255f). Just denna situation är alls inte unik för tiden. Under perioden 1803-33 kom en strid ström med föräldralösa barn till Sverige och andra nordiska länder. Anledningen var givetvis den omtalade invasionen av en krigsflottilj från Mars som utlöste undantagstillstånd i den brittiska huvudstaden och krävde många Londonbors liv (H.G. Wells,The War of the Worlds (u.o.1898)). På detta sätt kan man säga att Quigley var ett tidens tecken, bara ett av de många krigsbarn som invaderade Stockholms gator på flykt undan de grymma marsianska styrkorna.

[…]

En värld utan Quigley
Vad hade hänt om Quigley aldrig hade fötts, eller om hans skepp, vilket mycket väl kunde ha inträffat, sänkts av en marsiansk tripod under färden över Engelska kanalen? Frågan är inte helt lätt att besvara. Quigleys levde ett marginaliserat liv – även om han hade en stor och mångfacetterad umgängeskrets var han inte någon aktör på den politiska arenan. Vad vi istället måste fokusera oss på är hans livsverk: Quigleysamlingarna.

Quigleysamlingarna rymmer, vilket redan nämnts ovan, allt det material som ratats av andra arkiv runt om i världen. Här finns smutsiga inköpslistor, tvivelaktiga och förfalskade biografier, fotografier på ointressanta platser och människor m.m. idag är dessa samlingar erkända som ett ovärderligt forskningsmaterial. Här har mycket räddats som annars skulle ha förkastats som värdelöst. Genom Quigleysamlingarna har vi möjlighet att analysera och läsa också det som tiden inte ansåg vara viktigt. Många av vår tids stora historiska upptäckter har gjorts i Quigleysamlingarnas labyrintartade arkiv. Hur skulle vår historieskrivning t.ex. se ut idag utan upptäckter som Jack the Rippers läkarjournaler, Haroun al Rashids testamente, eller Kapten Nemos bibliotek, alla återfunna i Quigleysamlingarna (Saul Soderberg, Arkivforskning i vår tid, (Uppsala 1995)).

[…]

Quigley som kvinna
Hur Quigleys liv hade tett sig om han fötts som kvinna är en svår fråga att svara enkelt på. Vi kan bara spekulera utifrån vad vi vet om andra kvinnors situation under hans tid.

Till att börja med är risken stor att Quigley faktiskt skulle ha dött om hans mor fött honom som flicka. Anledningen till detta är ”Carnac”. För dem som inte känner till denna tragiska händelse kan jag påminna om att passagerarskeppet ”Carnac” gick under med man och allt efter en svår storm i Biscayabukten 1809. Detta skepp fraktade över tusen unga kvinnor och flickor som flytt från Londons belägring. Quigley själv gjorde överfarten med systerskeppet ”Ozymandias” som tagit pojkarna och klarade sig därför (Elsa Söderberg, Kallt vatten i kanalen, (Oxford 1965)).

Vill man fundera på hur det hade gått om den unga fröken Quigley klarat överfarten kan man studera andra kvinnor i liknande situation vid tiden. Man finner då […]


Slutdiskussion
I min uppsats har jag skildrat hur T. I. Quigley kan ses som ett typiskt barn av sin tid. Jag har visat hur hans vardagsliv på många sätt stämde överens med den borgerliga mall som formades i Sverige vid den här tiden, men också hur han som barn utgjorde ett exempel på ett tecken i tiden – de s.k. marsbarnen, krigsbarnen från det ockuperade London. Jag har dessutom gått närmare in på Quigleys samlande och förklarat hur detta kan ses som ett typiskt tecken på den oroliga tid han levde i. Många människor kände sig rotlösa i en tillvaro där många gamla normer och värderingar långsamt löstes upp. I en sådan tid fann Quigley en trygghet i att bevara för eftervärlden sådant som hans samtid hade ratat.
Jag har också sökt svara på frågan om Quigleys betydelse för samtiden genom att fundera över vad som hade hänt om han inte funnits. Här menar jag […]

Litteraturförteckning
Att samla världen, (Uppsala 1921)

Fagerlund, Karl N, Med det brutna för ögonen, (Ronneby 1928)

Herngren, Ture (red), Quiggley om Quiggley, (Stockholm 1968)

Mycroft, Myrna, ”Falsarium en masse”, Kulturelitistisk Tidskrift, 5-1997.

Quigley – ett liv i samlandets tecken, (u.o. 1923)

von Heine Lillienberg, Ernst, Min vän samlaren, (Stockholm 1912)

Wells, H.G,The War of the Worlds (u.o. 1898)

Soderberg Saul, Arkivforskning i vår tid, (Uppsala 1995)

Söderberg Elsa, Kallt vatten i kanalen, (Oxford 1965)